Sir 16

a 1. Vish 4,1

b 6. 4 Mos 11,1

c 7. 1 Mos 6,4; Bar 3,26; Petr. 2,5

d 8. 1 Mos 18,20.19,23; Hes 16,49

e 10. 2 Mos 12,37; 4 Mos 11,21.26,65

f 11. 2 Mos 20,5; Jos 7:l. Sir 5,6

g 12; Ps 62,13; Ords 24,12; Rom 2,6

h 13. Pred 8,12.14; Sir 17,23

i 15. 16; Se Apokryfiska skrifter och Nya testamentets text i Ordförkl

j 17. Ps 10,4 f.33:13 f.94,7; Sir 23,18

k 18. Ps 18,8

l 19. Ps 97,5.104,32; Nah 1,5

m 21. Pred 11,5; Sir 43,32; Joh 3,8

n 26. 1 Mos 1,1

o 27. Jes 40,26; Sir 43,10; 28; Ps 104,19

p 30. Ps 104,29

Ogudaktiga barn en osäker besittning. Ogudaktighetens straff. Varning för säkerhet. Guds verk i naturen.

1 Åstunda icke en stor skara dåliga barn,

och gläd dig ej över ogudaktiga söner. 2 Får du än många barn, så gläd dig ej över dem,

om icke Herrens fruktan finnes hos dem. 3 Lita icke på att de skola få leva,

och gör dig ej säker om att de skola bestå.

Ty ett enda barn kan vara bättre än tusen,

och att dö barnlös är bättre än att hava ogudaktiga barn. 4 En enda förståndig man kan bliva fader till en folkrik stad,

men en hel stam av orättfärdiga varder utrotad.

5 Mycket sådant har jag skådat med mina ögon;

ja, om ännu märkligare ting har mitt öra hört. 6 I en församling av syndare uppflammar eld,

och över ett gensträvigt folk uppflammar vrede. 7 Herren hade ingen misskund med forntidens jättar,

när de i sin väldighet reste sig upp emot honom. 8 Han skonade icke det folk som Löt bodde ibland;

han höll dem för en styggelse för deras fräckhets skull. 9 Han hade ej förbarmande med det folk som var hemfallet åt fördärv,

dem som blevo utrotade i sina synder. 10 Så gick det ock med skaran av de sex hundra tusen

som hade gaddat sig samman i sina hjärtans hårdhet. 11 Ja, gällde det allenast en enda hårdnackad man,

förunderligt vore, om han bleve ostraffad.

Ty barmhärtighet finnes hos Herren, men också vrede;

han är mäktig i att förlåta, men han utgjuter ock vrede. 12 Så stor som hans barmhärtighet är, så stor är hans tuktan;

envar dömer han efter hans gärningar. 13 Icke kan syndaren undkomma med sitt rov,

och den frommes förväntan sviker han ej. 14 All god gärning skall han främja;

envar skall få efter vad han har gjort.

17 Säg icke: »Jag är fördold för Herren,

icke tänker väl någon på mig i höjden.

Bland så många människor kan jag ej bliva ihågkommen.

Ja, vad är min själ i den oändliga skapelsen?» 18 Se, himmelen och himlarnas himmel bäva,

så ock havsdjupet och jorden, när han låter sin hemsökelse drabba. 19 Ja, bergen och jordens grundvalar skälva

och darra, när han ser på dem. 20 Och sådant begrundar man icke i sitt hjärta!

Nej, vem besinnar hans vägar? 21 Likasom stormvinden, som människan icke kan se,

så äro de flesta av hans verk förborgade.

22 »Vem kan kungöra hans rättfärdighets gärningar? Eller vem kan vänta ut dem?

Nej, länge dröjer det, till dess han fullbordar sitt beslut.» 23 Så tänker den som har ringa förstånd;

ja, en oförnuftig och förvillad man tänker sådan dårskap.

24 Hör mig, min son, och lär dig förstånd,

och akta i ditt hjärta på mina ord. 25 Jag vill yppa en lära, vägd på våg,

och med noggrannhet meddela förstånd. 26 När Herren skapade sina verk i begynnelsen,

ja, redan då han danade dem, bestämde han deras särskilda lotter. 27 Han ordnade för evig tid sina verk

och fastställde deras herradömen för alla tider.

De bliva icke hungriga eller trötta,

och de höra ej upp med att utföra sina värv. 28 De stöta icke emot varandra,

och aldrig äro de ohörsamma mot hans befallningar.

29 Därefter skådade Herren på jorden

och uppfyllde den med sitt goda. 30 Med allahanda levande väsen betäckte han den,

och dit vända de åter tillbaka.

^a ^b ^c ^d ^e ^f ^g ^h ⁱ ^j ^k ^l ^m ⁿ ^o ^p